Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vilar över både solosånger, duetter och serenader en kyskt-svärmisk och vek poesi, vars återhållsamhet äger en viss klassiskt betonad renhet och medför en ofta väl asketisk enkelhet i behandlingen
av de melodiska och klangliga uttrycksmedlen. Det var icke en tillfällighet, att Wennerberg hyste en ofta ådagalagd kärlek till Rossinis, Donizettis och Bellinis musik: den tjusning och melodiska
sötma, som ligger i äkta italiensk, klar kantilena, motsvarade just
Wennerbergs musikaliskt-romantiska känsla, som naturligtvis också
tilltalas och näres av W ebers, Spohrs, Schuberts och Mendelssohns
musik. Men därmed är dock gränsen given. Vi skola längre fram
återkomma till detta.
Wennerberg var av ett utpräglat manligt kynne, vari inrymdes
en kraft, som ej sällan fick karaktären av barsk kärvhet och stränghet. Denna sida lämnade i hans personlighet icke rum för en
intensivare utveckling i rent romantisk riktning. Men den tog sig
ett utomordentligt typiskt uttryck i Wennerbergs studentkörer.
»0 Gud, som styren> och »Hör oss, Svea» ha som få körer i vårt
land verkat samlande och gripande på otaliga lyssnare, och denna
verkan bottnar i den suggestiva, patriotiska hänförelse, som i förening med en aldrig svikande tro på moralisk rätt och sanning
genomsyrade Wennerbergs personlighet. Denna etiska styrka var
också den bärande i Wennerbergs gärning som statsman.
I den fosterlandskänsla, som besjälar Wennerbergs studentkörer, så i, dikt som i musik, ligger också innefattat ett uppriktigt
religiöst drag, vilket givetvis får sin mest renodlade, konstnärliga
gestaltning i hans andliga verk: oratorierna, Stabat Mater och
Davids psalmer. Därmed äro vi inne på en sida hos Wennerberg,
som till synes direkt kontrasterar mot det studentikost sorglösa
och humoristiska draget. Denna kontrast verkade förbryllande
redan på Wennerbergs samtid, ej minst på hans goda vänner,
och det är oförnekligt, att Wennerbergs företeelse därigenom
får något visst problematiskt över sig: han var en dubbelnatur,
och man har icke utan skäl förvånat sig över, att den som kunnat
skriva Gluntarne och De Tre med deras ej sällan burleskt bacchanaliska situationsskildringar också kort efter komponerat så pietistiskt fromma sånger som Davids psalmer eller ett så till sin
tendens upphöjt verk som Jesu födelse. En enklare uppfattning,
som under Wennerbergs egen tid vann burskap och hållit i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
