Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelse — av undrets verkan — det första momentet, Petrus det
andra: ett förträffligt exempel på “simultaneitet i succession“. Jesus
sitter i lugn värdighet och sträcker välsignande upp handen. Man
observere den sköna linjen, som dessa sex figurer bilda. På ett ytterst
verksamt sätt går den ned i Petri knäböjande gestalt för att höja sig
mot Kristi. Man observere också, hurusom strandlinjen på andra
sidan drar sig tillbaka från “flodguden“ till mitt över den högsta
figuren (Andreas) och så försvinner. Fåglarna i luften bidraga också
till rumsfördjupningen, såsom man påpekat; tranorna på stranden åter
— som å kartongen (och tapeten) genom sin färg framträda mindre
än i den svarta reproduktionen — stärka intrycket av den stora fiskmängden,
som lockat dem fram. Hur förträffligt har icke Rafael
komponerat denna kartong i lugna, klara linjer just för utförande i
textilarbete! Där gör sig också den dekorativa hänsynen mest gällande,
och där har verklighetstroheten mindre anspråk. Båtarna t. ex.
äro ju alldeles för små för personerna och händelsen; men man fäster
sig icke därvid för den väldiga helhetsverkan. Det är så man ser —
som Wölfflin just med blick på denna bild yttrar — att “den klassiska
stilen offrar det verkliga för det väsentliga“.
Jämte denna kartong har den först i raden kommande “Föd mina
får!“ blivit mest berömd (fig. 45). Den har en liknande lugn hållning
som den nyss behandlade; men mellan dem kommo på väggen
flera scener, bl. a. (i mitten) den dramatiska Ananiasbilden. Vad
kompositionsschemat beträffar, hade Rafael här en föregångare redan
i Masaccio, nämligen i dennes scen med skattepenningen ibland de
bekanta, ovan s. 2 omtalade freskerna i Florens. Samma motiv som
Rafael åter, eller nyckelöverlämnandet åt Petrus, hade Perugino behandlat
i en av freskerna just i Sixtinska kapellet. Över båda står
Rafaels komposition, icke minst över Peruginos. Dennes scen är en
ceremonibild, vars schema vi minnas av Rafael upptogs i Sposalizio.
Hur enkelt och naturligt har Rafael icke här formulerat problemet i
kartongen! Nyckelöverlämnandet är här icke huvudsaken — ceremonien
har redan skett, Jesus visar symboliskt, med sin andra hand,
på fåren. Och framför allt: handlingen är här fullt enhetlig och
koncentrerad. Liksom i “Det stora fiskafänget“, men rikare än där,
utvecklar sig rörelsen i en serie av moment. Liksom där knäfaller
Petrus, och gruppens konturlinje, som därvid gått ned, stiger nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
