Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till slottet. Där lemnade hon den gamla drottningen kungens
bref, ock när drottningen bade läst det, satte bon flickan bland
sina främsta hofdamer, ock bon blef hedrad som en fin
prinsessa.
Någon tid därefter kom kungen hem från sin resa ock
frågade mycket kort, om bans mor bade gjort med den
främmande flickan efter bans befallning.
»Det har jag vist det», svarade hon. »Då tala vi aldrig
mer om det!» sade kungen, ock så talade ingen människa om
hur den främmande flickan hade kommit till hofvet.
Emellertid hände det inte kungen bättre, än att han fick
den nya vackra hofdamen så kär, så han tog hänne till sin
drottning; för aldrig kunde han tro, att hon var torpareflickan.
Men när de hade varit gifta någon -tid, så kom han en morgon
till att se hänne, när hon klädde sig, ock då såg han märket
på hännes arm. Nu blef ban då så förskräckligt ond, så att
han genast gaf befallning om att döda drottningen, ock till
tecken på att befallningen hade blifvit utförd, skulle de visa
bonom hännes klädning doppad i hännes blod.
Ock så förde* de drottningen ut i skogen för att döda
hänne. Men en af hännes tärnor, som höll hänne mycket kär,
bad hänne taga med sin knähund, för hon viste, att tjänaren,
som skulle döda drottningen, inte skulle ha hjärta till att göra
det, om ban på något sätt kunde slippa.
När de nu kommo ut i skogen, dödade tjänaren hunden
ock doppade drottningens klädning i blodet, men drottningen
bad han vandra så långt bort, att kungen aldrig fick spörja,
att hon fans i lifvet. Men klädningen visade han för kungen
som ett bevis på att drottningen var död.
Emellertid vandrade hon alt längre ock längre in i skogen.
Ingen lefvande själ träffade hon, utan bara gick ock gick om
dagarna, ock om nätterna sof hon på marken ock lifnärde sig
af vilda bär. Långt om länge kom bon till ett hus, ock där
gick hon in, i tanke att finna någon människa; men där inne
såg hon bara tolf stolar ock tolf skåp ock tolf ouppbäddade
sängar. Hon tänkte ändå, att hon kunde stanna i huset, tils
där kom någon hem af dem, som bodde där; ock medan hon
väntade, så bäddade hon sängarna ock sopade golfvet. Ock så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
