Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för längre än till din faders slottsport kan jag inte följa dig.
Men kasta nu det sjunde gnidäpplet i bältet ock bed
hafsfrun, att hon slår en bro Öfver det.» Prinsen kastade det sista
guldäpplet i vattnet, ock, hafsfrun slog bro, ock prinsen red
fram till sin faders slottsport. Där steg han af hästen ock
sade honom tack ock farväl så länge. Hästen försvann, men
prinsen gick in i slottet.
Här blef han så lagom väl emottagen. Den färden, som
han hade gjort på den underbare hästen hem ifrån den sofvande
prinsessan, den hade varat i många år, fast prinsen inte hade
märkt, hur tiden gick. Mellertid hade de älfva bröderna
satt ihop alt hvad ondt de kunde hos kungen; så att kungen
han rakt af trodde, att den yngste sonen var en landsförrädare,
som ville öfverfalla sin far med krig, ock att det var därför
som han inte kom hem med sin prinsessa på samme gång
som de älfva bröderna. Ock sä lät kungen sätta honom i
läjongropen.
Nu kommo honom både duken ock lien bra till pass, för
så snart han själf var hungrig, sade han bara till duken: »Bred
b vitt!» ock på fläcken hade han så mycken mat, att både
läjonen ock han åto, så mycket de orkade. Ock visade de
ändå tänderna mot honom, så behöfde han bara visa dem lien,
så blefvo de spsika som lam. Men en kan nog veta, att det i
längden kunde blifvit besvärligt nog att inte ha annat sällskap.
Mellertid vaknade prinsessan en dag med ett vackert barn
på sin arm ock tykte nog, att det var underligt. Så en dag
hade hännes son fått lust till att titta in i vapenkammaren.
Där fick han se en skrift öfver dörren ock steg så upp på en
bänk för att läsa den, ock så fick haj) veta både sin fars namn
ock hvar han hade hemma ock bvad ban hade tagit sig till i
världen. Många gånger hade gossen frågat sin mor, hvem som
var hans far, men då hade hon alltid gifvit sig till att gråta,
för det var ju något som hon inte viste, ock därför tänkte
hon både hit ock dit ock grufvade sig för att det kunde vara
trollet.
Nu, kan en veta, blef hon glad, så det förslog något, ock
hon gaf genast befallning om att landets flotta skulle rustas
ut. Sedan steg bon själf om bord med sin son på ett stort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
