- Project Runeberg -  Skånska visor, sagor och sägner /
25

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dumme pojken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle säga till fästmön, att han på söndagsmorgonen hade
så ondt i magen, att han ej kunde gå till kyrkan.

”Så får jag gå i ditt ställe; det blir också bäst”, sade
modern. ”Men så får du i stället passa på ärtgrytan.”

”Ja, mor, bara I sägen hur jag skall göra.”

”Det är ingen konst. Se bara till att snart få det till
att padra och smadra i grytan (puttra och smattra). När
du hör detta, så skall du gå ut i vår hage, der är något
grönt, som du skall hacka och lägga i grytan, och så till
sist skall du lägga timjan och mirjan dit.”

”Ja, mor, som I sägen; det är ingen konst”, svarade sonen.

”Ja, och så var det en sak till! När jag nu kommer
hem med din fästmö, så skall du gå in i stugan och sätta
dig hos henne på bänken. Du skall ej säga något, utan blott
då och då kasta ett mildt öga till henne.”

”Ja, mor; det är lätt att komma i håg.

Enkan gick, och sonen stod och passade på ärtgrytan.
Och som han stod der, började gässen att kackla inne i
gåsbänken i stugan. ”Åh, der är det som skall padra och smadra
i grytan!” sade han förnöjd och tog två gäss och slängde
dem i ärterna. Derpå gick han ut i hagen och skulle hemta
det gröna, då fick han syn på moderns gröna sticktröja, som
hängde på en stickelbärsbuske bredvid purjosängen för att
solas. ”Der är det gröna”, sade han, tog tröjan, hackade
den och lade den i grytan. ”Nu fattas bara timjan och
mirjan”, sade han, ”så är maten färdig.” Nu var det så, att de
hade två hundar, den ene hette Timjan, den andre Mirjan,
ty enkan sade alltid att de luktade bäst af alla kryddor.
Sonen tog nu båda hundarne och kastade dem i grytan. ”Se
så, nu kan mor komma hem när hon vill, ty nu har jag
gjort som hon sa’!”

Men så kom han i håg hvad modern sagt om de milda
ögonen, och derför gick han ner i fähuset och tog ögonen
ur korna och fåren. När så modern kommit in i stugan
gick han in och satte sig på bänken hos sin fästmö och
började kasta det ena ko- och fårögat efter det andra på henne.
Hon frågade hvad detta skulle betyda, han sade att modern
befalt honom kasta milda ögob till henne. Och när hon så
fick se ärtgrytan med allt hvad der var i den, så bad hon
modern behålla sin son och gick så sin väg, och han går
ogift den dag i dag.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weskanvis/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free