Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den resande här den enda omvexling i vägens monotoni; de
nöjen och äfventyr, som en färd i det inre af öknen erbjuder
och som jag framdeles skall ha tillfälle att omnämna, saknas
fullkomligen här och ersättas föga af den jemförelsevis större
säkerhet, hvarmed man reser-på denna väg.
Emellertid sökte jag använda min tid på det bästa för att
göra mig hemmastadd i det lif, hvari jag för en lång tid
framåt såg mig komma alt lefva. Lyckligtvis behöfde jag ej göra
den förskola och exercis i camelridten, för hvilken jag hört
flere Européer beklaga sig hafva använd t hela den första
dagen eller flera af deras resa. De cameler, som erhållas här,
äro dessutom så sediga och så vana vid sin gamla lastgång att
den resande genom dem ej kan förvärfva sig den ingalunda
lätta konst, som behöfves att efter behag länka och styra den
inre ökneDS djur. Jag hade deremot att öfva mig i den
främmande Bedawi-dialecten, hvilket dock blef mig så mycket
svårare som mina följeslagare uteslutande med mig och Kurden
nyttjade det vanliga Egyptiska språket och som jag ännu ej
alls kände öknens förhållanden. — Hvad jag isynnerhet vidare
observerade var deras sätt att tillreda sin mat och sitt cafle,
samt i hvilken ställning de satte sig till Kurden och mig
såsom deras reskamrater. Det förargade mig icke litet att
genast finna dem betrakta min matsäck såsom sin egen, ehuru
jag enligt Europeiska åsigter redan i Cairo gjort det förbehåll,
att de under hela resan skulle lefva blott på sin, och sedan jag
några gånger tåligt åsett, huru de, utan att ens fråga mig,
fram-togo ur mina säckar och efter godtycke begagnade hvad helst
dem behagade af munförråd och kokanstalter, ulbröt min
förargelse i dåligt humör och gräl, hvari jag förklarade att de
kunnat i Cairo lika väl som jag förse sig med hvad de
behöfde utan att i sådana saker ligga sin reskamrat till besvär.
E-huru en sådan nidskhet på resprovianten utgör, enligt en
Be-dawis föreställning, det nesligaste drag i en mans* character och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
