Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begynte se läkarekallet såsom den enda för henne
eftersträvansvärda livsuppgiften.
I den häftiga tidningspolemiken i Sverige
mellan Aftonbladet, där pseudonymen »Lars Johan»
(Lars Johan Hierta) tager boken i försvar, och
Svenska Tidningen, där »Herthas» bittra fiende
Herman Bjursten (pseud. »Ernst Ludvig»)
våldsamt angriper den, framhåller Bjursten, huru
oerhört anstötligt det är, att Fredrika Bremer
låter sin hjältinna efter en eldsvåda vårda en av
de tillfälliga brandsoldaterna, som råkat ut för
ett olycksfall. Han skriver hånfullt, den 14
november 1856:
»Den blygsamma varelsen finner det ingalunda
anstötligt att sköta Yngves knäskada, att sitta
dag efter dag vid den sängliggande patientens
bädd och med sin mjuka hand förbinda en henne
förut alldeles obekant ung mans sår ... Om det
varit fråga om foten, skulle jag ej sagt så mycket
om det; men — knäet — det är i sanning för
långt gånget.
Men ändå vill m:ll Bremers Hertha naturligtvis
gå ändå längre. Hon är icke nöjd med en vanlig
sårförbinderskas blygsamma lott. Hon vill att
kvinnan skall studera medicinen liksom de övriga
vetenskaperna grundligt ...»
Också J. V. Snellman avfärdar i den förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
