Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmande, stod nu vördnadsfullt, nästan ödmjukt
böjd mot den lille tjocke senatorn, hvilken fattat
tag i en af hans rockknappar och ref och slet
i den, medan han ömsom talade, ömsom hostade.
När John nyfiket såg på öfverstinnan, märkte
han att hennes läppar krusades af ett nästan
föraktfullt småleende.
Nu såg senatorn på klockan, gaf öfversten
en kraftig handtryckning och skyndade ned till
badhuset.
»Där är min man,» sade öfverstinnan till
John, utan att förråda sin otålighet.
Öfversten, som äfven sett sin fru, kom emot
henne. När han på sitt vanliga sirliga vis lade
hennes hand på sin arm och med vanlig värdighet
yttrade några betydelselösa ord, kände John en
häftigare förbittring än någonsin mot denne man.
På vägen till villan, där Björkegrcns bodde,
mötte de Marta, som skyndade emot dem på sitt
ifriga vis.
»Det var för väl att jag mötte dig,» ropade
hon till John; »jag har lofvat att rita
dekorationer till festen för baderskornas pensionskassa, du
vet. Du, som är så slängd i perspektivritning
och konstruktion och sådant där, hjälper mig ju,
gör du inte?»
Det låg alltid något smittande i hennes ifver,
huru lustig den än kunde förefalla.
»Jo, naturligtvis,» svarade John och vände
om med henne.
När de kommo till krökningen af vägen, så
att föräldrarna icke mera kunde se dem, stack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
