Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högtid att se landsens fader, men det mättar
inte. Grant för ögat, men ingenting för
tanden!*’
Bortåt niotiden kommo vi fram till
korsvägen. En faslig hop med skjutsar hade farit
förbi oss under vägen: hästarne voro blanka
och skinande som de hade varit fernissade,
och seldonen blänkte som gull och silfver.
Och på mötesplatsen var där en förfärlig
massa folk: det var som en marknad eller ett
remontmöte eller en kyrkinvigning. Där voro
två kakekäringar och en, som sålde korf och
kal un, ägg och stekter sill; och där var en,
som sålde visor och visade “lyckans stjärna/’
och där var den blinde spelmannen ifrån
Kom-stad. Gamle Stålhammar, den afdankade
husaren, den tosingen, var också med, förstås.
Han var allaredan lite “på snusen” och gick
och braverade med sin medalj och gjorde ihop
befängda historier om hur det hade gått till,
när han var ute med Carl Johann och klådde
“Napolomen/’ Han hade vadat och ridit öfver
sjöar, som voro flera mil breda; klifvit rakt
opp för murar, som voro höga som
kyrktornet; tagit en hel skvadron till fånga alldeles
ensam, och det var klart för hvarenda själ,
att Carl Johann aldrig hade kunnat klå
“Napolomen,” om inte Stålhammar hade varit
med.
Då syntes kungens förridare på afstånd
bort mot middag, och länsmannen fick brådt*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
