Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toppens enka var en from varelse, nöjd
med lifvet och sig själf, fast hennes händer
voro sönderbrutna af värk, så att hon var ur
stånd att sysselsätta sig med något
handarbete. Hon hade i många år varit hos en rik
enka, och de båda öfvergifna hade slutit sig
samman i förtrolig vänskap som ett par
systrar. “Toppa-Malena” och “Brogårds Brita”
följdes åt i kyrkan och på gillen, i ondt och
godt, i torrt och vått. Strax hade Britas
umgängesvänner dragit sig för Malena och
bjudit den förstnämnda ensam. Men då blef
Brita hemma: antingen gick ingen eller båda.
Och så hade “Toppan” fått en särdeles
angenäm och sorgfri ålderdom och hade som sitt
niästa göra att läsa högt för Brita och dricka
kaffe på bit. Lite mer modig än de andra,
hade hon satt sig.
“Hvad är det för en där står nere vid
dörren med ungen på armen?” sporde Erik
Gro-pare Mätta Tofflemakarens. “Är det inte
“Klipparens” Salla?”
“Jo men! Hon var i staden och lärde sy
kläder, och kom hem så fin och fjäskig med
handskar och resårkängor. Och så kom hon
till kommunalordföranden och satt och sydde,
och det var så rart — Salla här och Salla der
och Salla hit och Salla dit! Nu sitter hon där
med sina “pjeskor”; nu år hon inte så
röd-klar i synen, de alltid skräppte med. Måtro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
