Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUD I NATTF.N.
113
snart själf skulle stå ensam med ett litet öfvcrgifvet,
faderlöst barn ...
När hon kom till sitt hem, hade hennes gamla
moster plötsligt dött. Då trädde henne åter till
möte den mannen, som lofvat vänta på henne. Han
höll sitt ord ... han gjorde henne till sin hustru,
ehuru hon sade honom allt. Hon följde med honom
långt bort i ödemarken, där han hade sitt arbete
och där ingen kände dem. Han blef en far för
hennes lilla öfvergifna barn, när det där föddes till
världen. Hon blef hans med kropp och själ, fastän
hon icke älskade honom ... men hon ägde icke liksom
den österbottniska kvinnan, två starka armar, som
kunde föda henne och barnet... icke heller ägde
hon den konstens gåfva, som gjorde Rosita fri ...
Plötsligt höjde sig den hviskande stämman och
orden buros af en sällsam klang:
»Men därborta i ödemarkens ensamhet lärde
hon sig att all världen bleknar bort... försvinner
med våra syndiga drömmar, när Gud, den evige,
träder fram. Hon lärde sig, att han ensam är hög
och tillbedjansvärd ... att all jordisk fröjd och smärta
utplånas i hans heliga åsyn ... att det enda
nödvändiga är att kasta sig ned för hans fötter och låta
själfviskheten förintas ... hon lärde sig att en svag
kvinna icke behöfde söka något annat land, än det
himmelska landet...»
8. — Ljud i natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
