Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag får ödmjukast tacka professorn ... för Maria
skall det säkert bli en stor lycka och glädje att resa
till Helsingfors och fa lära och studera såsom hon
alltid önskat göra ... Men jag ... nej, jag vill stanna
här för att vårda och hjälpa far ... nu när han är
svag och sjuk, behöfver han mig ju ...»
Inne i salen blef det alldeles tyst. Maria vågade
knappt draga andan af fruktan för att något ord
kunde undgå henne. Hon skulle ju blifva vittne till
sanningens stora seger. När Rosa fick veta hvem
hennes rätta far var så ...
Men därinne förblef tyst. Maria hörde endast
att en dörr öppnades och sedan sakta knarrande
åter stängdes. Hon slöt däraf att Rosa gått tillbaka
in till den sjuke.
Hon sjönk ihop. Fanns det ingen stor
oemotståndligt segrande rättvisa, som lik en ljungeld sprang
fram och krossade all orätt och all förställning?
Skulle allt till det yttre förbli som det varit... ?
Tänk om sanningen långsamt måste arbeta sig fram
under tårar och försakelse ...
Det unga trotsiga sinnet slogs af denna tanke,
när den manliga stämman därinne åter yttrade:
»Jag ser . . . godtgörelse köpes icke så lätt...
jag glömde att jag förlorat all rätt till henne...
också rätten att skydda henne för lifvets mödor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
