Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Var lugn!”
Nästa söndag stod Else vid sakristidörren, när
kyrkoherden kom.
“Nå, hva* sa* hanf”
“Han sa’: ‘Där ingen åklagare är, där är ock
ingen domare*.”
“Och en kan lita på’n?”
“Alldeles tryggt!”
“Då skall det väl inte dröja så förfasligt länge
innan vi bägge komma hem och tacka för allt!”
“Då blir det väl fråga pm lysning igen — om
också inte att lysas ut ur församlingen! Lycka
till då!”
Han log godmodigt och gick in i templet.
Men om söndagen hördes Elses röst öfver alla
andra, när församlingen sjöng: “Herren vare tack
och lof!” Ända tills hon kom till det andra
“Halleluja” — då måste hon böja sig ner i bänken och
gråta.
• •
Och ingen byspelman öfvergick för tio år se’n
Sven Svanström i Sångaröd. Och en mera rar
skomakarekäring än Else Svanström får man söka med
ljus och lykta. Men så höll också hennes man —
tvärtemot vanlig skomakaresed — hennes små
fotter med fina blanklädersskor af amerikanskt snitt.
Det påstod landstingsmannen, som har talt om
den här historien.
Han sa’ också, att hvarken han eller någon
annan förmått Sven Svanström att nå*nsin spela på
ett höstagille mera eller vara i lag med krigskarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
