Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog borde hon ha en trefligare figur än en sådan
där krabbsaltare.
Men vänta bara tills du blir gift: hon sätter
snart annan liflighet i dig. Och så farväl med dig
din stackare.”
• •
Naturligtvis kunde Ingemar inte hålla tyst med
detta för Kersti, och att denna talte om hvart ord
för Gunilla, kan ett nöt begripa. Lika klart är det,
att Gunilla beslöt för sig själf att Tufve skulle
sjunga ut ändå till slut, om hon så själf skulle
hvissla melodien för honom.
På kristnagillet gick det muntert till: alla
gästerna voro gamla bekanta, och det var inte fråga
om krus eller fraser. Till och med Tufve kom i
stämning, och till allmän förvåning sjöng han visor
hos gubbarna — det hade inte händt på mången
god dag. Och det fast både Kersti och Gunilla
stodo i dörren och hörde på.
1 4 Det skulle vara roligt att kunna många så’na
där roliga visor”, tyckte Gunilla efteråt.
Tufve drog på smilbandet.
“Jag har kunnat ett par hundra, tror jag, men
en går och glömmer dem — en har ingen att sjunga
dem för, — en blir bara vid dåligt humör öfver att
en inte har sällskap.”
“Det är väl inte svårt att få någon att sjunga
visor för heller — i din ställning. Den fågel, som
sjunger får alltid maka, helst om han har bo, säger
ju ordspråket.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
