Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugg inte upp vakar för andra.
“Ja, ja men, sa’ den gamle klockaren en gång.
Nog är det sant, att vintern är en välsignad sak.
Först och främst har den julen med sig med alla
smakbitar från slakt och bakning och ölbrygd och
se’n alla de dägeliga julkalasen. Och de långa
kvällarna ä’ också härliga, om folk vill läsa något
nyttigt — en tidning eller en bok — eller de vilja
ta’ sig en liten pasasa eller gå in i sångföreningen.
Sånt har ju folk inte tid med på sommaren, men
så komma i stället små fåglar och kvittra då.
Allra skönast är det nog ändå, att vintern
lägger isbrygga öfver allt, där folk annars har svårt
att ta’ sig fram. I min hemtrakt längtade vi alltid
efter frosten flera veckor före jul. Se, där lågo
flera byar, större och mindre, på ömse sidor om
ån, men där var nära tre fjärdingsväg mellan
broarna, så att de, som bodde midt emellan, hade ett
fasligt schå, när de skulle öfver till byn midt emot.
Inte om sommaren just, för då kunde folk ju vada
öfver, men tidigt på våren och sent på hösten, när
som ån svällde ut och svämmade öfver
ängsmarkerna på långa sträckor.
Därför var “julaknutan” så efterlängtad: då
kvistade ungdomen öfver på några minuter.
Skridskor förstodo ju just inte så många sig på att
be-126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
