Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt annat skulle jag tålt — det förargade mig
nog att hon i mina nya kläder kände igen mors
gamla kjol och hela min glädje öfver kostymen
var försvunnen. Men när hon påstod, att jag ej
var ren om öronen — det var för hårdt: jag visste
nog hur mor gnott mig på morgonen, och därför
kunde jag inte tiga.
När prosten gick opp för predikstolen för att
läsa upp kungörelserna, böjde han sig in i vår bänk
och sa’ “kom in i sakristian se’n”!
Mor blef både röd och blek — en sådan skam
hade aldrig förr händt henne, och hon såg på mig
med blickar, som om jag varit en missdådare. Så
böjde hon sig ned och sa’: “Hvarför sa’ du så?”
Tårarna hängde i ögonlocken på mig, men jag
sväljde för att ej brista i gråt igen. Och om en
stund lyckades det.
“Hon sa’, att jag inte var ren om öronen.”
“Hvilken hon?” sa’ mor och såg sig om.
“Den där med den breda munnen!”
Och så pekade jag på henne.
“Ack, hvad han ljuger!”1 sa’ den och himlade
sig.
I det samma kom prästen ner igen.
Mor tog mig i ena handen, men med den andra
grep hon i kvinnans tröja och sa’ beslutsamt:
“Nej du, du går allt med in, du!”
Och hon höll fast sitt tag.
Så stodo vi alla tre i sakristian.
“Har du inte mera vördnad för den heliga
Herrans gudstjänst, din lymmel!” sa’ prosten och riste
mig duktiga tag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
