Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na mestadels voro förglömda. Och honom voro de
så nyfikna att få höra, att de smugit sig ut,
hvar-dera med en stor sjal om hufvUdet och utan hattar.
Jag erinrade dem, att jag som läsbarn inte finge
besöka dansbanan. De skrattade och sade, att de
inte heller tänkte dansa. Men jag kunde ändå gå
med.
Nå, jag gick och vi stannade ett stycke från de
dansande paren. Där var ett ovanligt lif, och
ryktet om den nye spelmannen hade lockat mycket folk.
Ja, några äldre började svänga om i de gamla
danserna.
När vi efter en stund gingo hem, mötte vi Stina,
som log försmädligt, när hon såg mig.
Prästgårdsmamsellerna svepte sjalarna tätt omkring sig, ty de
voro just ej angelägna, att Stina skulle känna igen
dem — hon, som satte ihop historier om alla
människor.
“Go’ kväll”, sa’ Stina och neg djupt. ‘‘Jaså,
läsbarnen ä’ ute och ta’ sig en sväng på sabbaten!”
‘‘Gå du mans till prästen och sladdra”, sa’ jag
lugnt. ‘‘Det vankas inga sladdersmörmatar den
gången.”
‘‘Vi få se”, sa’ hon och försvann.
Följande dag hade hon själf eller genom andra
hviskat ett ord till prästen. Han såg strängt på
mig, och jag blef ombedd att stanna kvar efter de
andra.
‘‘Jag hade inte trott om dig, att du går på
dansbanan om söndagarna”, sa’ han,
‘‘Jag har aldrig dansat ett steg i mitt lif”, sa1
jag lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
