Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Folkets röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Se så, nu kan det vara nog med dumheterna,»
skrek halta Greta, som med kvinnlig intolerans icke
kunde lida andra än fördelaktiga omdömen om sin
afgud. — »Ut med er allesamman, se ni inte, att
jag har brådtom! Häng inte i fötterna på folk, som
arbetar!» fräste hon och begynte slamra med sina
pannor.
Hade man en gång råkat att förarga halta
Greta, var det så godt att genast rymma fältet, ty
den aftonen fanns ingen utsikt mera att njuta en
droppe af hennes nektar.
Men när Greta med häftiga ord och storvulna
åtbörder körde sällskapet på dörren, fick dock den
gamle soldaten, som för träbenets skull blef den
siste i ordningen, stanna ett ögonblick i farstun för
att i smyg tömma det sedvanliga glaset. Trots all
harm och förtret kunde Gretas kvinnliga hjärta icke
förneka sin inneboende medlidsamhet; Norberg hade
ju vandrat den långa vägen hemifrån enkom för
supens skull.
Medan gumman fortfor att syssla i stugan, såg
hon genom fönstret Janne smyga efter flickorna på
loftet. Såsom klokhetens och det sunda förnuftets
anhängarinna lät hon fnysande af förargelse den
föraktfulla anmärkningen undfalla sig, att manfolk och
kvinnfolk på det hela taget var sig likt — af
samma ull allihopa. — Efter det hon en stund tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
