Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig krigaryrket och sedan komma hem och jaga
bort ryssen ur landet.
Hon omtalade det hastigt, liksom motvilligt
och med låg röst. Far hade strängt förbjudit dem
att nånsin tala härom, det var en stor, stor hemlighet,
hade han sagt, som bara viskades om man och man
emellan. Men sedan Elin i dag råkat få se den unge
mannen, som var på väg till Tyskland, kunde hon
ju få veta alltsammans, tyckte modern.
Elin såg misstrogen ut och skakade tvivlande på
huvudet. — Hur skulle någon kunna jaga bort
ryssarna? Vem kunde rå på dem, som voro så
många?
Men modern svarade fast och bestämt, att Han
därovan, som makten hade, väl också förmådde
det. Och hon för sin del trodde så säkert, att
han stod på tyskarnas sida mot ryssen.
Karin, som borta vid spiseln torkade diskar,
instämde: — Doktorn trodde också att tyskarna
skulle segra i kriget.
— Doktorn — vilken doktor? frågade Elin.
— Magister Widing — han är doktor nu.
— Jaså, han. När har du träffat honom?
— Han har ibland om somrarna bott hos
Alö-fiskaren, och en gång fick jag låna böcker av
honom.
— Tror du att han förstår allt? gycklade Elin.
— Visst tror jag, att han vet och förstår mycke,
svarade flickan djupt allvarlig.
Sedan talades det icke mer om
Tysklands-fararna.
Vägvisare — I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
