Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tar med ett ben kortare än de tre andra, anmärkte
den vitklädda skämtsamt. Hon var ju van att söka
uppmuntra och roa nedslagna och modlösa
patienter.
Men fru Bengtson hörde icke på vad hon sade,
utan fortfor med stigande ovilja:
— Han överger sitt vetenskapliga arbete för
att gagna och upplysa den stora okunniga massan
... Och det var av mig han först lärde sig de
bildades plikter gentemot folket, då han såg min
söndagsskola härute. Hur kunde han säga något
sådant... i det sammanhanget... hur kunde han
det?...
Sjuksköterskan svarade icke. Vad skulle hon
svarat? Vem kände människornas hjärtan? Vem
kände människornas vägar? Men genom hennes
hjärna flög en hastig tanke på hennes lek med
stenarna nyss därnere vid stranden. Den utkastade
stenen bröt vattenytan i ringar, som alltjämt
vidgades och avlägsnade sig från utgångspunkten, så
långt att man slutligen icke mer kunde spåra
orsaken till rörelsen.
Det var säkert tid att gå till sängs nu, anmärkte
hon muntert. Och det var alls inte bra att på
kvällen oroa sig och grubbla över svårlösta frågor,
det bara hindrade sömnen att infinna sig.
Med den likgiltiga glättighet, som hon lärt sig
sätta upp såsom ett slags självförsvar, tilläde hon,
att man i hennes yrke måste hålla på det
förnufts-enliga, och önskade leende fru Bengtson en god
natt. Sedan glömde hon alltsammans vid tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
