Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam invändning till hands, då Fina den ena gången
efter den andra framförde sin begäran att få låna
ekstocken.
Sedan han slutligen lyckats göra henne
gråtfärdig av förargelse och otålighet, värdigades han
omsider giva det begärda tillståndet. Nästan med
våld fick hon då den främmande karlen med ned
till stranden. Och ännu på långt håll syntes de
granngula hattblommorna och den röda blusen lysa
i solskenet, medan ekstocken hastigt gled bort
över den vida, lugna fjärden.
Ströms triumf att som segrare stanna kvar
blev dock av kort varaktighet. Madam Karlsson
och Elin togo sina stävor och vandrade ned till
lagården för att mjölka, sedan Karin kommit hem
med korna. Och Gunnar, som följande morgon i
daggryningen skulle ut på fiskefärd tillsammans
med fadern, kom för att övernatta på Bergö.
För Ström återstod därför intet annat än att följa
med Karlssönerna ned till stranden, där de skulle
göra fiskedonen i ordning till morgondagens färd.
En stund hörde han på Bergöarens vanliga
förbannelser över ryssarnas svek och falskhet och
över minorna, som de lagt ut till förfång för
skärgårdsfolkets alla utkomstmöjligheter. Han
förblev heller inte svarslös, då Gunnar kom fram med
sina vanliga smädeord om nyhetsmakarna och
folkförledarna. Men han tröttnade snart, emedan
han visste, hur lönlöst det var att söka utbyta
tankar med Gunnar. Började man tala med honom
om de nya idéerna och det myckna märkvärdiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
