Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å kors, är det inte madam Karlsson från
Bergö! Här springer jämt tiggare och busar, så att
en måste se upp för att inte rätt som det är släppa
in både tjuvar och mördare. Så onda som
människorna nu har blivit, går ju ingen mer säker för
dem, ursäktade hon sin tvekan att genast öppna
dörren. — Dagen i ända tiggs här mat och kläder
och pengar. Får fru Bengtson bara se tiggarna, så
ger hon naturligtvis vad de begär. Men jag
brukar ändå mest vara människa att mota ut dem,
innan de får lov att äta opp allt som finns i huset.
Medan Sofi bjöd madam Karlsson att stiga in
och sitta ned, spanade hennes blickar förgäves
efter någon korg eller något knyte, vari den lantliga
gästen kunde medfört några av sina
högeligen efterlängtade, ehuru svåråtkomliga
matvaror.
Men det var tydligen inte för att sälja något,
som madam Karlsson kommit.
Sofi kunde gott lida henne. Hon var en duglig
människa, stillsam, vänlig och försynt. Och äggen
och smöret, som hon ibland om somrarna förde till
Solstrand, voro alltid av bästa slag.
— Fru Bengtson mådde välan bra? förmodade
den stillsamma gästen.
— Ja, tack, det gjorde hon visst. Men hade
madam Karlsson hört, att frun nu kunde gå och
röra sig liksom andra människor?
Ånej då! Nej, det hade hon inte hört. Det
här året var det första sommaren på många
år hon inte fått träffa fru Bengtson. Och det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
