Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munterhet hon hela dagen satt upp som en sköld
mellan sig och de många nyfikna blickarna. Hon
visste att hennes väninnor talade om hennes
förhållande till Uno Greander. Det retade henne och hon
tog stoltheten till hjälp för att le och gyckla som
vanligt.
Men så snart hon blifvit ensam, öfverfölls hon
af ett djupt, hejdlöst förakt för sig själf, för de andra
och för hela det onyttiga, tomma, dumma lif hon
förde. Hennes tankar trasslade in sig, hon var på
väg att brista i gråt och visste ingen annan utväg
att undfly dessa stridiga känslor och tankar än hastigt
skynda framåt.
När hon kom till esplanaderna, fängslades dock
hennes konstnärligt känsliga blick af
vinterkvällens prakt. Det hade nyss upphört att snöa
och luften var fullkomligt lugn, så att icke en vindfläkt
rörde sig. Snön hade fyllt ut hvar gren, hvar kvist,
smygande sig utefter trädens linjer liksom vårens
nyspruckna löf. Lätta och luftiga sträckte grenarna
ut sig och slogo hvita, skimrande hvalf från stam till
stam. I den vindstilla luften och det hemlighetsfulla
vintermörkret lyste de hvita hvalfgångarna i
oförliknelig prakt mot den nattblå rymden, såsom hade
de varit byggda i fantasins och drömmens hvita
underland.
Naturens härlighet kastade plötsligt om Emmys
sinnesstämning i en ny riktning. Var icke lifvet
skönt . . . rikt . . . hvarför förstöra det genom små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
