Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en frisk vårvind. — När Gertrud Hoff om en
stund återvände, måste Maria lofva att föra Rosa dit,
så snart hon kommit hem till middagen, och sedan
hjälpa henne med påklädningen.
Oemotståndligt rycktes Maria med i ungdomens
glädje öfver att det var fridag och fest. Hon upphörde
att oroa sig, öfverlade icke längre, grubblade icke mer.
När hon på aftonen uppsökte Rosa i rummet,
där de unga damerna sminkades och koafferades,
mötte henne en äckligt fadd lukt af puder, smink,
parfymer och människokroppars utdunstningar. Hon
såg två koafföser, som med hårnålar instuckna
mellan läpparna och armar och händer Öfversållade
af puder under feberaktig brådska fäste upp de
konstfärdiga koaffyrerna. I vimlet af halfklädda
unga flickor syntes Rosa i den nya ljusblå,
spets-besatta peignoiren, som var så klädsam, Ansiktet
strålade, de bågformiga läpparna öppnades, liksom
för att suga glädjen till sig, hon höll på att lösa
upp håret och vid åsynen af detta ovanligt långa,
mjuka hår med de praktfulla guldreflexerna kunde
koaffösen icke hålla tillbaka ett utrop af
yrkes-beundran. Ropet drog strax en mängd beundrande
eller afundsamma blickar öfver till Rosa, som
rodnaden gjorde ännu vackrare.
Men i kväll hade Maria icke som vanligt ett
klander för systerns nöjeslystnad. Hon kände sig
själf för första gången i sitt lif glad och ung. En ny,
hemlighetsfull lyckokänsla fyllde henne, det var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
