Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hörde tyst, med det bortvända ansiktet
gömdt i sina händer, hvad hon sade. När han åter
såg upp, föreföll han flere år äldre än förut, och
stämman, som framstötte orden, var hes och brusten.
— Han hade beslutit resa bort, långt bort till
främmande land för att aldrig vända åter. — Och hastigt
böjde han sig ned, kysste hennes hand och var
försvunnen.
Hon satt som förstenad. Hans stilla, svala
vörd-nadsbetygelse hade känts svårare att emottaga än
ett slag hade varit. —
Sedan träffade hon statsrådet Ehrendt, djupt
uppskakad af det som händt. Men också det glödande
hat hon under alla de förflutna åren hyst till honom,
som sköflat lyckan i hennes barndomshem, bleknade
och sköts i denna stund åt sidan af den enda tanken
att Rosa måste dö. Utan någon invändning hörde
hon honom säga, att han ordnat allt så att Rosa här
kunde få den bästa möjliga vård. Och hon märkte
icke, när han lämnade rummet. —
Sjuksköterskan, som kom tillbaka för att fylla
ispåsen, skakade bara på hufvudet vid Marias
ångestfulla frågor. Ännu visste man ingenting, kunde
ingenting säga, men det hade ju i alla fall varit en
stor lycka att statsrådet själf funnits tillstädes och
strax kunnat föreskrifva den bästa och riktigaste
behandlingen ... en så skicklig läkare som han var,
och en så god människa! —
När det led mot morgonen, Öfvertalade sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
