Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gymnastikkursen, hvilka kommit med blommor för
att säga farväl, och hon tänkte, att Maria var vacker,
där hon stod med de lysande blommorna i handen.
Hvilken lycka att kunna resa bort, långt bort! En
kväfvande känsla snörde ihop Sofis strupe.
När kamraterna tagit afsked och gått, ställde
hon sig tyst vid relingen bredvid Maria.
»Se,* sade hon och lutade sig framåt, »där går
några af våra senatorer, det är visst någon kejserlig
högtid i dag.» — Hon visade ut mot torget på en grupp
embetsmän i guldsmidda uniformer, som högtidligt
vandrade mot generalguvernörens residens.
»Där går senator Ehrendt,» fortfor hon. »Han
har alltid varit vänlig mot oss. Härom dagen, när
jag händelsevis mötte honom på gatan, stannade
han och frågade, huru det stod till med mamma.
Då nämnde han om, att hans hem var så tomt, sedan
hans barn rest bort. Han har alltid varit en hemkär
man, minns jag. Fordom när jag som barn nångång
fick följa med föräldrarna till de stora julbjudningarna
på Lindby, minns jag, huru glad och upprymd han
var öfver att se släkten samlad i det gamla hemmet.
Men nu tycker jag han riktigt ser åldrad och trött ut.»
Maria lät blicken följa Sofis och genom hennes
tanke flög minnet af en annan ensam man, som i
nattens mörker ångestfullt sökt knyta de förlamade
händerna till kamp mot det obegripliga lifvet. — Det
fanns då en vedergällning . . .?
I detsamma ringde skeppsklockan afgångssignalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
