- Project Runeberg -  Litterära tidsfördrif. Bilder för dagen af Widar /
54

(1886) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Skolväsendets utveckling och förbättring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anklagade skolläraren att samtliga dagen derpå vara
honom till mötes i prostgården.

— Kära bror kan nästan vara säker på, sade
Kaifas till inspektören, att skolläraren ej infinner sig .. .
det är en sådan der herre, som ej låter kommendera
sig. Här ha vi nog försökt med honom att böja hans
styfsinthet, men det har varit som att slå vatten på
gåsen. En gång sände jag honom till och med på
embetets vägnar en skriftlig kallelse i två exemplar, af
hvilka han å det ena borde skrifva ett erkännande,
att han mottagit kallelsen och sjelf behålla det
andra. I stället fattar han humör, återsänder båda
exemplaren och förklarar helt frankt, att han ej bryr
sig om dylika kallelser.

— Jaså, är det en sådan vildhjerna. Men åtlyder
han ej mig, då skall f-n sjelf taga honom med hull
och hår, det kan han lita sig på.

Herr inspektören gick på aftonen till hvila, men
under tyngden af sitt domareuppdrag sof den bålde
mannen oroligt. Han vaknade och såg på sitt ur.
Det var midnatt.

— Om bror Kaifas skulle ha rätt, att den der
skolläraren är en så svår person, sade han vid sig. Han
kan ju undskylla sig med, att han ej varit i kyrkan
och hört min kungörelse.

Han steg upp och skref en ny kallelse till
skolläraren. Brefvet borde genast afsändas, men på hvad
sätt? Hela huset låg försänkt i sömn.

Han erinrade sig nu, att en gammal fröken hade
sitt rum i samma våning som han. Han gick och
knackade på hennes dörr.

— Förlåt, får jag tala vid fröken!

— Min gud . . . går doktorn i sömnen . . . eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:37:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/widarlitt/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free