Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinaviska inslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han älskar, talar ofta i entusiasm och talar då hänryekande.
Hvarje muskel, hvarje nerv måste förklara det han för
ögonblicket tänker och talar. Så, som han läser, har jag ännu
aldrig hört någon läsa.––––-— Han uppläste ett af sina
poemer för mig och det så, som skulle han i den stunden
diktat detsamma. Då frågan blef om skaldens aktgifvande
å tidens vittra nycker, utan hvilket han sällan hänför vare
sig poetiskt eller opoetiskt folk eller den stora mängden,
svarade han med blixtrande ögon: »jag vill sjunga inför
konstens, den eviga och oföränderliga konstens gudaanlete;
hvarje särskild tid skall få döma mig efter behag. Skalden
tillhör ej mer den ena tiden än den andra. Men i alla
tider skola finnas några, som fatta honom, om han förtjänar
att fattas, och dessa skola i hvarje tid vara de yppersta.»
— »Sällan egde jag en sådan förmiddag», yttrar W., »som
den jag denna dag tillbragte hos Axel och Valborgs skald».
Hans af denna uppfattning förestafvade svar å den
framkastade frågan åvägabragte en ny. »Om
Oehlenschlä-ger komme till Lund, — kan Ni åstadkomma något honom
ägnadt uttalande, som innebure den rättvisa, man här i
Danmark nekar sin störste skald?»
Utan all tvekan bejakade W. detta spörsmål, som väl
icke då gjordes för första gången; men han upplyste tillika,
att han redan påföljande måndagen måste afresa från Lund.
»Vi komma i morgon!» blef svaret.
På återresan samma dag bad W. lagman Hoffman i
Malmö, att han ville nästa morgon för resan från Malmö
till Lund skaffa Oehlenschläger en god vagn. Hoffman
blef utom sig af förtjusning och, berättar W., bad mig
allenast sörja för den ästetiska bespisningen; han ville svara
för allt annat. Med Oehlenschläger kom en skara af
vänner, hvilka, i följd af sjösjuka under färden öfver sundet,
ej kunde njuta af den anrättning, på hvilken Hoffman bjöd
dem; den fördröjde emellertid deras ankomst till Lund, så
att de ej fingo bivista högmässan i Lunds katedral. »Då
jag utkom från högmässan, hade en mängd vagnar stan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
