Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Ludvig Holberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
278 Minnesbilder.
honom en vana, kunde han icke förmå sig till att »lefva med»,
som hans samhällsställning och växande rikedom icke blott
tilläto, utan i mängdens ögon fordrade. Men han uthärdade
med jemnmod all försmädelse för snålhet, och detta är så
mycket märkligare, som han verkligen med tiden blifvit
ytterligt snål. »Jag är icke egare, utan förvaltare af de
egodelar, hvilka mitt arbete och min sparsamhet satt mig i stånd
att egna åt allmän nytta», sådant var hans svar på alla
anmärkningar, vare sig de kommo från slägt eller vänner, från
universitetet eller andra opåkallade förmyndare. Och så satte
han sig ned i sitt bibliotek, vid sitt skrifbord, ifrig att ännu,
medan lifvet räckte, kunna väcka fler och fler till besinning
af den lögn och falskhet, som hans öga upptäckte, hvart det
kastade blicken hän. Redan 1744 hade han utgifvit »Moralske
Tanker, deelte udi 2 Tomos», i hvilka han »som en rejsefärdig
Månd» testamenterar menskligheten sina tankar tydligare än
förut. Det som då var nytt och vågadt, är lyckligtvis nu
trivialt. Men ändå är det endast med tacksam vördnad mot
den gamle »kättaren» man kan läsa de tankar, hvilka mot
honom uppkallade de ortodoxes vrede under det de närde
och redde tankarna hos tusenden af hans landsmän, hos
tusen-den i andra länder. De efterföljdes af »Epistler» och
»Moralske Fabler», hvilka dock äro mycket svagare. Olik andra af
den gryende »upplysningens» män, underkastar han sig gerna
den kristna trons hufvuddogmer såsom varande öfver
förnuftet, men höjer sitt ord emot de många oförnuftigheter, hvilka
kyrkolära och kyrkoordning sätta i stället för sanning i tro
och lif. Reformationens fortsättning var Holbergs lösen, men
- icke den »reformerade» kyrkans.
Kristian VI hade dött 1746; det var hans efterträdare
Fredrik V, som mottog Holbergs gåfva till Sorö akademi och
dervid »upphöjde» honom i friherrligt stånd (1747). Holberg
egde då tre herregårdar på Seeland. På den ena af dessa,
Terslösegård, vistades han icke sällan och talte gerna med
bönderna, ty »de raisonnere kun om solide Ting, hvorom de
vide fuldkornmen Besked», och han hemtade ur deras mun
många gamla goda danska ord, som stadsbefolkningen glömt
bort I Kjöbenhavn bodde Holberg i sin »professorsgård»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
