Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Josef Mazzini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Josef Mazzini, 363
och han slog sig nu ned i London, dit äfven Napoleon snart
anlände. För båda var tiden ännu icke kommen –menden
kom, och det var då presidenten Napoleon störtade
triumvi-ren Mazzini.
Under det Napoleon i London skref afhandlingar, spelade
biljard och gjorde skulder, arbetade Mazzini inom
tidningspressen och gaf lektioner, samt skaffade sig ett aktadt namn
icke blott inom den italienska, utan äfven inom den engel*
ska och franska literaturen, hvilka alla språk han nästan med
samma mästerskap beherrskade. Men konspiration var för
båda lika nödvändig lifsluft, och båda voro de troende kon*
spiratörer: den ene trodde med hela sin själ på sin idés
sanning och såg i densammas seger sitt fosterlands och
mensklighetens lycka; den andre trodde, som spelaren, på sin tur,
och såg deri en borgen för sin egen herrskarframtid,
hvarunder han och idéerna nog skulle tjena hvarandra. Och så
»fullbordades deras öden».
Den gamle påfven Gregorius, som t. o. m. förbannat j
ern-vägarne, afled 1846 och fick till sin efterträdare en svag men
välvillig man, Pilis IX, som amnestierade politiska fångar
och landsflyktige, tillät jernvägsanläggningar och gjorde
äfven lekmän till ministrar, De liberala trodde sig ha honom
bland de sina, illusionen stärktes i början genom några
regeringsåtgärder, och Mazzini hoppades i honom få helsa de
förbundna italienska republikernas president. Men Pius, som
låtit afpressa sig utnämningen af en ministär, den han i
sjelfva verket afskydde, och förordning om en representativ
kammare, hvars befogenhet dock berodde af honom sjelf;
som sett sig nödsakad att sända en armé mot Italiens
förtryckare, sina säkraste bundsförvandter, österrikarne, och
slutligen sett en af sina ministrar falla för en mördares dolk, Pius
förlorade modet i november 1848 och flydde förklädd ur sin
stad och sitt land, mottagen af landets fiende, konungen i
Neapel, i fästningen Gaeta. Nu valde den romerska
kammaren en styrande junta, hvilken utskref val till ny
riksförsamling. Påfven förbjöd alla trogna att deltaga i valen, och
följden blef att »de röda» fingo obestridd majoritet, då »dö
svarta» höllo sig borta. Det infann sig dock icke mindrö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
