Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Henrik Nikolai Clausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
444 Dödsrunor.
Det var mot den dansk-tyska helstaten, för ett
Ejder-Dan-mark, med åtminstone det danska Slesvigs anslutning till
kungariket, som Clausen kämpade. Men när denna menings
förfäktare måst vika ur regeringen och af den nya
regeringens medlemmar i officiösa brochyrer anföllos som
»separa-tister», som »statsoplösere» satta i jämbredd med
Slesvig-Holsteinarna, blef Clausen indragen i en förbittrad strid.
»Hjemmetydskerne», som helstatsmännen kallades af
motpartiet, suto nu vid statsrodret, och då Själlands biskopsstol just
denna tid blef ledig, förbigicks äldste teologie-professorn
Clausen mot häfdvunnen vana vid tillsättningen. Detta
förstämde honom. Sjuklighet kom till, och 1854, då regeringen
som bäst oktrojerade helstatsförfattning och afsatte
motsträf-viga embetsmän, nedlade Clausen sitt mandat i landstinget,
ett drag af svaghet, som af personliga ovänner färglades som
feghet. Clausens framstående politiska roll var också härmed
utspelad, om han än äfven senare haft plats i Danmarks
riksdag och riksråd, derinom förnämligast verksam för deii
danska kyrkoförfattningens ordnande.
Men bland den sociala, literära och politiska
skandinavismens förkämpar stod han qvar i främsta ledet. Som
universitetslärare var han alltjemt verksam, som teologisk
skriftställare nästan mer än förut. Vi erinra blott om hans
exe-getiska arbeten: tolkning af de synoptiska evangelierna, af
Johannes-evangeliet; hans dogmatiska: kristlig troslära; hans
varmhjertade framställning af de olika religiösa riktningarna
i vår tid: »Det evangeliske kirkelivs nutid og fremtid» (1860);
hans verksamhet som utgifvare af och medarbetare i
teologiska tidskrifter m. m. Mild till sin natur, hade han farit
illa af de strider, i hvilka hans öfvertygelse inledt honom;
nu, skild från striden genom de försvinnande åren, värmdes
han mer och mer vid den tros eld, som vedersakarna velat
förneka honom, och han ger i sina senare skrifter allt
kraftigare uttryck åt denna tro, som hos honom visserligen varit
verksam i gerningar.
Huru hans sinne blödt vid Danmarks olyckor, hur det
våndades under allt det »vrövl», som riksdagarna födt, kan
den, som kände Glausens personlighet, lätt föreställa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
