Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Robert Lagerborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Robert Lagerborg. 489
orsakad af ett fall mot en spetsig sten, hade redan tidigt
under hans tidningsmannabana betagit honom förmågan af rask
och obehindrad gång, hvarför man snart lärde sig, att
Lagerborg och hans »isvoschik» gerna följdes åt. Det onda växte
emellertid under årens lopp, man begynte tala om
nödvändigheten af en amputation ofvan det skadade knäet; men en
österbottensgubbe, som idkade massage långt innan dr
Metz-gers rykte hunnit till Finland, tog sig af sin utmärkte
landsman och förbättrade hans knä för många år. I början af
1882 blef dock amputation en nödvändighet. Resultatet
utföll synnerligen gynnsamt, och på sommaren passerade
Lagerborg, glad och hurtig som förr, Stockholm på väg till
Ramlösa och utlandet, för att stärka sig med bad och köpa nytt
ben i det amputerades ställe. Ännu vid återfärden, några
månader senare, tycktes intet oroande vara att befara; men
länge dröjde det icke efter hemkomsten, förrän en kräftskada
spårades i lungan; amputationen hade icke kunnat aflägsna
giftet, måhända blott fördröjt dess återuppträdande. Mer än
en månad varade den sista kampen för tillvaron; maka, barn,
vänner omgåfvo kärleksfullt hans läger, mildt som alltid lyste
själen ur hans öga. Söndagsaftonen den 5 november slöts
det i en fridfull död.
Robert Lagerborgs lefnad är ett ädelt föredöme, ett
väl-signelserikt minne för Finland. Förkämpe inom
representation och press för lagbunden folkfrihet, har han aldrig
öfverskridit måttan, aldrig svikit sanningen. Stäld mellan
fosterlandsvänner af skilda läger har han aldrig i dem sett
hvarken sina eller landets fiender - en stor sak i
parti-hätskhetens skede, och endast allt för sällsynt. Oss svenskar
höfves det att tacksamt erkänna Robert Lagerborgs lifsverk,
ty hvad godt vederfares våra finska bröder, gör alltid.godt
i ett svenskt hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
