Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
616 Dödsrunor.
och bland de mest utpreglade republikanerna hade högljudda
anhängare, hvilka af Gambetta kräfde att han skulle stå vid
sitt ord: »la guerre a outrance».
Loire-armén (under Aurelles de Paladines), sedan indelad
i tvenne, af hvilka den ena blef östarmén (under Bourbaki),
den andra vestarmén (under Chanzy), nordarmén (under
Faid-herbe) och åtskilliga smärre kårer hade från slutet af
september till slutet af januari kämpat på otaliga valplatser, men
aldrig nått målet: Paris’ undsättning. Parisarméerna hade
icke heller kunnat räcka provinsarméerna en hjelpsam hand
tvärt igenom den tyska belägringshären. Men de hade
uttröttat tyskarne, vållat dem ofantliga förluster och satt deras
härorganisation på mycket hårda prof.
Från Lille till Bordeaux, från Tours till Lyon for
Gambetta outtröttlig ikring under tiden, talande, uppmuntrande,
inspekterande, dekreterande. Öfver allt gjorde hans person
ett godt intryck, derom vittna äfven generaler, som voro
honom gramse. I Tours (från medlet af december i Bordeaux)
hade han femtionio sekreterare under tvenne chefer, Laurier
för inrikesdepartementet, Freycinet för krigsdepartementet.
Dessa två blefvo föremål för mycken ovilja, ehuru dugande
och rastlöst verksamma män; till många af Gambettas
olycksdigra befallningar har någon af dessa delegerade varit
upphofsman ; särskildt generalerna hafva klagat på Freycinet,
hvars företagsamma sinne icke kunde förlika sig med deras
brist på initiativ.
Fullkomligt enväldigt och fullkomligt oegennyttigt hade
Gambetta styrt Frankrikes inrikes- och krigsärender från 11
oktober 1870 till 29 januari 1871, rned försvaret och
republiken till sitt mål, då han erhöll Jules Favres telegram att
Paris gifvit sig och att den fångna styrelsen der icke, enligt
öfverenskommelse, kapitulerat Iflott för Paris, utan beslutat
för hela Frankrike, utan inhemtande af delegationens åsigt.
»Verkställ vapenhvilan och utlys val till en
nationalförsamling», så löd ordern; Gambetta fick ej veta att Bourbakis
armé och Belfort voro undantagna från vapenhvilan! Inga
detaljer om denna, inga om Paris’ kapitulationsvilkor, men
löfte att en af parisregeringens medlemmar skulle komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
