Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Olof Immanuel Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
546 Dödsrunor.
räddhåga för följderna allt mer aflägsnade konungens sinne
äfven från de reformer, hvilka han sjelf förfäktat. Men i
början af sin regering utvecklade han i fråga om både
unionsflaggan och lika arfsrätten en styrka, som trotsade hvarje
motstånd. Äfven i näringslagstiftningen lät han ej afskräcka
sig af de konservativa olycksropen, men måhända gjorde de
sitt till, att ett och annat med fog kan anmärkas mot det
sätt, på hvilket reformen utan tillräcklig öfvergångstid
genomfördes. I fråga om både representationsreform och
tullagstiftning skiftade konungen tidtals åsigt, ja, tvärt emot sin egen
föregående förordning utfärdade han en gång, uppskrämd för
möjligheten af allmän hungersnöd, ett spanmålsexportförbud.
Dylika afsteg från en gång hyllade teorier smärtade honom
sjelf, och bland dem, hvilka under sådana själsstrider följde
honom nära, hade kanske ingen i högre grad än O. I.
Fåhraeus bibehållit icke blott kärlek och tillgifvenhet, utan äfven
förtroende till hans person. Likväl torde det icke undgå den
uppmärksamme läsaren af hans »skildringar», att Fåhraeus
tröttnat på rådgifvarekallet i samma mån han insett sin
oförmåga att råda bot på den »brist på system», hvaröfver
Aftonbladet nu klagade å de liberales vägnar - i stället för att
förut ha klagat öfver »systemet». Den 23 september 1847
blef Fåhraeus utnämnd till landshöfding i Göteborg, der han
förut i nära halftannat årtionde haft sitt hem och der hans
återkomst helsades med glädje. Till hans efterträdare på
taburetten utnämdes hans tvillingbror, sorn ytterligare i nio
år i civilministeriet uppehöll den Fåhraeiska traditionen.
Under statsrådstiden adlad (1842), hade O. I. Fåhraeus
vid 1844 års riksdag gjort sitt första inträde på
riddarhus-bänkarne. 1847 återkom han som landshöfding och valdes
till ledamot af bevillningsutskottet. Här handlades det
tulltaxeförslag, som af Fåhraeus i statsrådet blifvit beredt - men
nu hade konungen derom ändrat tankar, och då han väl
visste, att så ej var fallet med Fåhraeus, erhöll denne snart
»högvederbörlig» befallning att återvända till sitt län.
Vid följande ståndsriksdagar vankades intet sådant
förbud, utan Fåhraeus kunde åt riksdagsmannakallet egna den
tid han sjelf önskade. Han deltog vid fyra riksdagar i stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
