Sjette Boken. 1:sta Kapitlet. Om Receptionen. § 1. Receptionen är särdeles hemlighetsfull. § 2. Receptionen är dels andlig och dels lekamlig. § 3. Dervid förekomma hufvudsakligen såsom verkande vikningspersoner: a) Stormästaren. b) Ceremoni-Vikmästaren. c) Öfver-Vikningshärolden. d) 1:ste och 2:dre Vikningshärolden. § 4. Sedan de af Ceremoni-Vikmästaren framstälda frågor blifvit på mer eller mindre lysande sätt besvarade samt andra betänkliga prof aflagda, förkunnar Kapitlet, genom Stormästaren, huruvida recipienten antages eller ej. §5 Antagen medlem erhåller af Ceremoni-Vikmästaren Kommissionens förbrödrande förbundstecken. § 6 Och Öfver-Vikningshärolden utropar den nye medlemmens Vikningsnamn. § 7. Härvid höres Viknings-harmoniska fanfarer ljuda och kanonerna dundra. § 8. Den nye Vikningsmedlemmen rodnar. § 9. Han bockar sig derefter och försvinner bland mängden. 2:dra Kapitlet. Om Wikningstecknet. § 1. Vikningstecknet är enfaldigt. § 2. Det kan ock vara tvåfaldigt. § 3. Det utgöres hufvudsakligast af en florshufva: a) dels fodrad och någorlunda bastant. b) dels tunn och helt luftig. § 4. Stormästaren förekommer merendels i sin egen florshufva. § 5. Det outgrundliga Kapitlets ledamöter göra sig heller sällan utan. § 6. Deras Vikningsuniform är mer eller mindre lysande och beqväm. § 7. Öfver-Officianterne nyttja briljanta och lysande, uppvikna tecken. § 8. Under-0fficianterne nyttja Vikningsmössor med ljusrödt undertyg. § 9. Fjerde gradens medlemmar hafva Vikningsmössor, fodrade med blått. § 10. Tredje gradens Vikningsmössor äro fodrade med gult undertyg.