väg, som enighet, glädje och förtroende medlemmarne emellan redan utstakat." -- I detta föredrag gjorde stormästaren äfven följande tillfredsställande tillkännagifvande: "Innan vi dock afsluta de i konstitutionen föreskrifna åligganden, får jag till samtlige vikningsbröderne frambära den helsning, som genom en af härvarande ledamöter blifvit oss tillsänd från den så högt aktade och så i det allmänna som inom vänners och sin omgifnings krets högt värderade presidenten m. m. P. Westerstrand, hvilken icke blott såsom vän och beskyddare af glädjen och förnöjsamheten, utan som generalstormästare för den vidtberyktade orden Par Bricol sänder oss sin helsning, med förklarande af den tillfredsställelse han känner för likstämmige menniskors och bröders tänkesätt. Wikningskommissionens bestyrelse, inseende värdet och andemeningen af denna helsning, har, för att på något sätt visa sin tacksamhet och attention, anhållit hos herr presidenten, att få anse och benämna honom såsom kommissionens högt aktade gynnare, beskyddare och vän". Vid denna högtidsdag intogos 20 nya ledamöter, och såsom något högst märkvärdigt och utomordentligt må nämnas, att deribland befann sig en nyfödd, nemligen ceremonimästarens andre son i ordningen, hvilken föddes sjelfva sjusofvaredagen på morgonen, och på stormästarens framställning med acclamation antogs till och inskrefs som kommissionens ledamot under namn af Carl Wallvik. Vidare må anföras, att ibland de nyinvalde befann sig sjelfve den riksbekante s. k. "kungamakaren", öfversten, friherre Otto Mörner, samt notarien Wilhelm Goës, hvilken sedermera såsom dess sekreterare inlade så stor förtjenst om kommissionen och förvärfvade sig dess stora förtroende och tacksamhet. År 1856 intogos 12 ledamöter, och hade under förflutna året slutveck gjorts af vinhandlanden J. Åberg och postmästaren i Kisa A. P. Hjort, öfver hvilka öfverceremonimästaren parenterade. Då