Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
gick helt sakta som han brukade, och hon följde
hans takt, i fullkomlig glömska af att hon förut
haft mycket brådtom hem för att hinna med sin
lunch fore mottagningen. Hon gick och såg noga
på honom från sidan alldeles som förr, när de
vandrade öfver Lunds kullriga gator och någon
minnesrik gång äfven ut åt slätten, hvilket till och
med hade händt innan hon tagit studenten, fast
han redan då var studentkårens ordförande.
— Hade du inte tänkt att söka upp mig?
frågade hon.
— Jo-o, drog han på det litet, men kom så
ihåg sig, jovisst, Elisabeth har bedt mig om det.
Hvem kunde tro, min flicka, att du någonsin skulle
bli färdig att böta andra?
— Det trodde jag väl själf, sade hon, men
däremot drömde jag aldrig om att du skulle
rådfråga mig, det brukade ju alltid vara tvärtom.
Allvarsamt taladt, hvarför vänder ni er inte till
doktor Ring. Hon väntade spändt på svaret.
— Det skall jag säga dig, svarade han. Tanken
är inte min utan Elisabeths, hon hyser ett blindt
förtroende till dig.
— Men hon har ju knappast sett mig, invände
Helga förvånad.
— Nej, visserligen, svarade han, men hon är
konstnär och impulsiv. När hon mött dig på den
där resan, skref hon till mig: jag har träffat en
kvinnlig läkare, som kände dig. Vi pratade en timme
på Stettinerbahnhof. Jag kommer inte ihåg hvad
hon hetert men åt henne skulle jag anförtro mitt
lif, om det gällde.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
