Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
just betalt det sista i dag! Ser du inte hur det
flaggar i hela stån?
— A, sade han skamsen, jag som trodde att det
var för kronprinsens födelsedag. Men det skall
jag säga dig, äfven denna glädje har sin tagg, det
är som när man tagit examen. Man har inte längre
ett handgripligt mål att arbeta för. Hvad är det
nästa målet för din framtid, vill du bli öfverläkare?
— Ja, det vill jag nog, men jag tänkte nu inte
på min framtid.
— Nej, det var sant, jag glömde. Du är lycklig,
Helga. Så dröjer det kanske länge för dig, innan
du behöfver vänja dig vid tanken att vandra neråt
och att hädanefter ingenting kan bli bättre, men
väl sämre. Man blir så hemlös då, man har ju
lefvat i framtiden, sedan man var medveten om
sitt lif. Men allt detta är visst fördoldt för dig?
— Allt detta har jag öfvervunnit, tänkte hon
men sade blott: Käre Krister, skillnaden mellan oss
är den, att jag vadar i lifvets bekymmer, och är
så trött hvarje afton, att jag lägger mig att sofva
utan många tankar.
— Händer det inte, att du filosoferar öfver ditt
eget lif?
— A, jo, visst, men det synes mig inte så
viktigt, och jag är fullt nöjd med dess längd, ty
min vilja, mitt arbete och min tro, det bästa jag
ägde, det skall ju lefva vidare hos andra.
— Och det skulle inte vara stora ord, sade
han, halft skämtsamt, halft allvarligt. Akta dig,
Helga.
De stannade vid den port, som bar skylten
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
