Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
Hon afbröt sig midt i ett samtal för att snabbt
granska ett fat, som en liten elev just bar fram.
I luckan ut till köket syntes ett litet eldrödt
ansikte med vakna spelande ögon, hvilka iakttogo
den verkan åsynen af fatet hade på »fröken». Då
hon såg att det var godt, försvann den lilla sluga
eleven ut igen till sina grytor.
— Nu fick han väl så han teg, sade hon till
sin kamrat.
— Han tiger aldrig, svarade denna kort.
— Jag är principiellt emot sluten vård förstår
fröken, sade nu den sociale herrn och tog en
massa oxbringa.
— Det var besynnerligt, sade Mina litet
förvirrad. Själf hade hon öfvergått till principen
sluten vård, blott emedan denne unge man framför
henne lefde af att bygga ålderdomshem och
barnhem.
— Det där är lika roligt för dem, som att
tala om solnedgångar och Levertins dikter, anmärkte
syster Sofi till sin bordskamrat. Det är
likadant hvarje dag, fast det inte angår mig.
— Jojo, sluten vård kan ha sina fördelar, sade
bistert en af syster Sofis bordskamrater, en
medelålders dam med slätstruket hår, som fullkomligt
liknade det nyskurade trägolf vet i färgen.
— Hurdan är maten? frågade syster Sofi.
— Sjömansbiff, sade med en djup suck den
person, som gått om syster Sofi i trappan.
— Hvarför suckar fröken Lind så tungt öfver
den?
— Jo, för att fröken Portman — hon visade
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
