Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
ligen borde glädjas åt detta bref såsom ett tecken
på att de aldrig ett ögonblick anat, där de själfva
sjönko tillbaka i sitt vanliga lif, hur brusten hon
var, då hon gick bort.
Nå, han skall få svar på tal, tänkte hon
för-trytsamt, medan bittra tårar trängde upp i hennes
ögon. Och hon formulerade det ena svaret efter
det andra, brutala svar, som innehöllo sanningen
och aldrig skulle skrifvas, officiella svar, som ljögo,
svar, som började officiellt och slutade med en
stor plump af sanning.
Till slut måste hon stiga upp, kasta öfver sig
en morgonrock, och klockan tre på natten skrifva
ett handgripligt svar till Krister för att sätta en
damm för fantasien. Hon förklarade, att hon inte
kunde komma ifrån, hvilket hon beklagade djupt,
men just vid den tiden hade hon en ung fru, som
icke kunde lämnas. — Men hur skulle det vara, skref
hon, om ni i stället komme till Stockholm? Hon
satt litet tveksam öfver denna mening, men lät
den likväl stå. Hon märkte, att Krister fäste
särskild betydelse vid den blå vingen och undrade
om hon skulle skrifva att den nu, omfärgad, bars
af hennes piga, Lotten, men afstod af fruktan att
Krister häri skulle se en vink om att Lotten ärft
sin husmors åsikter. Men så var det denna passus om
lifsåskådningen, och länge satt Helga tankfull öfver
den. Undras, tänkte hon till slut, frusen och
ut-ledsen, om inte det lämpar sig att säga, att jag
blifvit mera ödmjuk? Både å egna och mitt köns
vägnar? Jo, det skall glädja dem. Frasen tog
sig bra ut på papperet, och hon tittade beundrande
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
