Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
liksom en partiell förlamning af hennes själ, men
det är nog bara jag som märker. Går du inte
med mig ut och går?
— Nej, tack, sade Helga, jag kommer just hem.
Du skulle varit tidigare. I en bröllopsgård måste
alla fruntimmer springa om hvarandra och hjälpa
till. Endast bruden sitter på sin kammare och
skriker i högan sky, om brudgummen skulle sticka
in hufvudet och få se en skymt af peignoiren. Och
lycklig att komma ifrån, sprang Helga in genom
stora porten.
— Hans hår har grånat, tänkte hon, vi måtte
vara gamla.
Plötsligt, som ett skott, kom hon ihåg det bref
hon skrifvit till honom, och hon skämdes, så att
hon blef röd.
— Hvad skall de tänka om mig, mumlade hon
halfhögt för sig själf, medan hon sprang uppför
trappan. I frukostrummet stod fru Bannerman
klädd i papiljotter och morgonrock.
— Gode gud, sade hon och lyfte tankspridd
brudkronan af myrten ur det handfat, där den
legat under natten, gode gud, att vi inte tog det
på Hasselbacken.
— Och jag, sade Helga muntert, som hade
väntat finna tant strålande som den vackra
morgonen.
— Ja, nog är jag glad, att Brita kommer i goda
händer och att jag inte låtit dig ha något inflytande
på hennes framtid, svarade fru Bannerman surt.
— Ja, inte sant, sade Helga och skrattade
omotiveradt.–-
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
