Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea rikes skattmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland departementets tjänstemän gick Thorsson på sistone
under namnet ”Farbror”. Sinsemellan kallade tjänstemännen
sin chef ofta med detta smeknamn, och de voro så vana vid
det, att de i samtal med Thorsson kunde glömma sig och
begagna samma tilltal. Det hände en gång att en
framstående ämbetsman i departementet debatterade ett viktigt
spörsmål med sitt statsråd, blev ivrig och bröt ut: ”Ja, men
så ansåg ’farbror’ förra gången, vi diskuterade saken.” ■—
”Farbror var det ja”, sade statsrådet och sköt upp
glasögonen, ”nu tar vi oss en paus och skrattar.”
Att döma av Thorssons trygga uppträdande å ämbetets
vägnar och av hans oföränderligt glada och vänliga humör
borde det ha gått lekande lätt för honom att tränga in i och
behärska sina departementala arbetsuppgifter. När man
hörde honom försvara sin budget med en sakkännedom och
en lugn vederhäftighet, som om han hela sitt liv varit van
att handskas med de svåraste statsfinansiella problem, kunde
man knappast ana att där bakom låg ett hart när
övermänskligt arbete. Det är ett under, att den olärde skomakaren,
som ofta bittert kände bristen på skolunderbyggnad, icke
brast samman under bördan, som var så abnormt tung,
därför att han nödgades utföra sin finansministergärning under
efterkrigs- och krisårens hårdaste påfrestning. Han behövde
uppbjuda all sin pliktkänsla, arbetsamhet och
självuppoffring för att gå i land med uppgiften. Vid något enstaka
tillfälle höll till och med hans kraftfulla rygg på att digna under
bördan. Elias Nilsson i Ystad berättar en episod om huru
Thorsson under den svåraste tiden, när han var utsliten,
sökte hämta litet vila.
De träffades på tåget Malmö—Ystad 1918, den nye
finansministern såg trött ut. ”Jag skall resa och hälsa på min
första mäster”, sade han, ”det är en gammal gubbe i
Vite-mölle. För fem år sen kom han och hälsade på mig efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
