Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagtsupen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu lefva de i vanligen vilda, alltid med barn rikt
försedda äktenskap, och draga från bygd till bygd för att slå
sig ned hos någon medlem af slägten, som af en eller annan
anledning skaffat sig en hemmanslott, eller för att taga in
hos någon ur den sämre delen af landtbefolkningen, som dels
af slapphet och snikenhet, dels af hemlig sympati eller fruktan
gifvit sig i lag med tattarne. De ha vanligen något slags
födkrok, som åtminstone utgör en förevändning för deras
vandringar. Handel mnd lerkärl och kramvaror, förtenning
o. d. omfattas af dem med förkärlek som lefnadsyrken.
De hålla sig för öfrigt numera med sina kärleks- och
fiendskapsförbindelser nästan uteslutande inom sig sjelfva, och
och om de förra också vålla en snabb ökning af rasen, så
arbeta de senare, understödda af ett osundt, supigt och
onaturligt lif, snabbt på dess undergräfvande; och tattarne, som
civilsationen ej kunnat få bugt på, torde förr eller senare
utrota hvarandra inbördes. Ännu är dock stammen lifskraftig,
och många slägter åtnjuta stort och dåligt rykte för elakhet
och vildhet, såsom ätterna Högberg, Lejon, Björk och Hederlig,
af hvilka de båda sistnämnda ännu på sista tiden varit
inblandade i historier med blodigt och dödligt slut.
För ett tiotal år sedan voro emellertid tattarne långt
mera beryktade än nu för tiden. Många djerfva illdåd och
våldsbragder begingo de den tiden, hvilka spelade en
framstående roll i tidningarnes brottmålsreferat, och mångenstädes
foro de vildt fram på vägar och stigar. Fega i sin grymhet
som de äro, begingo de ofta de gröfsta nidingsdåd, misshandlande
försvarslösa åldringar och kreatur; skräcken var allmän
för de vilda sällarne, hvilka ingen, af fruktan för dråp och
mordbrand, vågade angifva till bestraffning.
I mellersta Halland, i trakten af Falkenberg, hade så
småningom ett verkligt skräckregemente utbildats, och
synnerligast på marknader och torgdagar florerade tattarnes
öfvermod. Då kommo blypiskor och knifvar i sväng, då
knallade revolverskott, och blod flöt både här och der.
Då uppträdde en man, som visade sig tattarne vuxen
och rent af skrämde dem att förlägga sina bragder, om lusten
ännu fanns qvar, till andra nejder. Det var en liten,
oansenlig man, bred och undersätsig och stark som en björn,
hvilken plötsligt dök upp på marknaderna, och hvar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
