Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medverkan af Adlersparre och andra, och Wahlbom »bestod en särdeles lyckad
vig-nett och interfolierade den ömsevis prosaiska och poetiska spaltfyllnaden med pikanta
och smakfulla teckningar».
Wahlbom befann sig, såsom han själf snart förstod, på en bana som föga
öfver-ensstämde med hans smak och naturanlag. I allmänhet ägnade han icke
lärokurserna stor uppmärksamhet. Endast då han fann ett vackert examensbetyg vara af
nöden, »grep han till boken, slukade innehållet och vann — alltid med heder —
sin afsikt. Men med stor lust och framgång ägnade han sig åt gymnastik och
fäktning», blef personligen bekant med Ling »och vann den färdighet i idrotter, som
längre fram skulle föranleda hans anställning vid gymnastiska centralinstitutet. Hans
käraste sysselsättning var dock att öfva sig i teckning, och vid sidan härom studerade
han estetik, konsthistoria och anatomi eller ock märkliga vittra arbeten».
Adlersparre nämner bland dessa Ossians sånger, Tassos Befriade Jerusalem och de gamla
isländska sagorna. Scholander omtalar, att Wahlbom på Karlberg äfven gjorde
bekantskap med Lings arbeten och »hänrycktes af dessa och deras grund, de
skandinaviska fornsagorna, till den grad, att medeltiden helt och hållet öfvergafs, innan
han hunnit intränga i dess detaljstudier, och han kallade numera till lif endast asar,
jotar och vikingar».
Det första vittnesbördet om Wahlboms konststudier under Karlbergstiden är en
af honom 1827 egenhändigt skrifven öfversättning af Preisslers proportionslära,
något som gifver en föreställning om, med hvilket allvar han ända från början tog
studiet af människogestålten till sin uppgift. Ty värr var den handledning, som i
denna bok bestods honom, af skralaste slag. Jag citerar därur följande: »Sedan vi
hafva beskrifvit människans längd i dess riktiga proportion, så skulle vi egenteligen
tala om dess och dess delars bredd. Men det låter sig ej göra här, emedan
längden af en kropp kan nog vara i sin behöriga proportion, men bredden måste rättas
efter personens beskaffenhet». Författaren har lagt märke till att »Apollo tecknas
helt olika Mars, och ännu mera åtskiljas Hercules och Mercurius». — »Men
förnämligast bör denna åtskillnad märkas på kvinnliga figurer, ty på dem böra inga
muskler tecknas, ännu mindre några kantiga knotor eller leder, utan alla konturer
måste vara lena och runda». Enligt författarens metod ritas en människofigur på
följande sätt: »Först göres hufvudet med dess cirklar och bågar af hvad storlek som
helst; sedan drages från midten af halsen en linje till halsgropen, vid hvilken lifvets
båglinje sitter och som fortgår därifrån till slutet af underlifvet; därifrån drages en
linje på tvären från den öfre ändan af lårpipan till den andra, och på samma sätt
vid axlarna. Vid dessa begge linjer sättas nu de öfrige delarna, armar och ben i
deras behörige proportioner. Kring dessa medellinjer tecknas konturerna, hvarvid
man noga måste gifva akt på hvarje del, hvar den är bredast eller smalast; både i
afseende på honom själf och de öfriga delarne». Det är konstundervisningens Cajsa
Warg, denna receptbok om hur man med mätningar och bestick lagar till den mänsk-
{+’9+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
