Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Ryssland. — Freden i Stolbova 1617 - Underhandlingarna med Ryssland 1612 - Krigshändelserna 1612 och 1613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttrar han i en skrifvelse till hertig Johan, att om Novgorod ville hylla honom
som storfurste och förena sig med Sverige, var han redo att emottaga
hyllningen; på Novgorod var hans hufvudsakliga afseende fast, men om andra
delar af Ryssland ville sluta sig till, skulle han ej vägra att emottaga dem.
Riksrådet uttalade sitt bifall till denna politik, och den blef följd under året
1612. Beskickningen från Novgorod fick ej företräde för Karl Filip, förrän
året 1612 gick till ända. De la Gardie erhöll befallning att genom
underhandlingar i godo söka vinna det eftersträfvade målet. Men uppgiften
var omöjlig. Hau dolde det icke i sina skrifvelser hem; ännu smickrade han
sig likväl med möjligheten att vinna erkännande för Karl Filip, om denne
blott anlände i tid. Men han dröjde allt jemt att infinna sig i Viborg,
der han skulle möta en ny från Novgorod afsänd beskickning. Ändtligen
kom han i midten af 1613, åtföljd af svenska fullmäktige för underhandling
om Sveriges
skadestånd. Men
om förut
underhandlingarna
från rysk sida
varit endast
sken, så voro
de vid Karl
Filips ankomst till
Viborg förda
underhandlingarna
det icke
mindre från
svensk.
Samtidigt med dem
gaf Gustaf Adolf
vid handen, att
de förnämligast
borde gå ut på
att skaffa ersättning åt svenska kronan. Och denna ersättning var, enligt
den instruktion de svenska fullmäktige medfört, hela landsträckan från Pskof
till Arkangel, så att Finland skulle komma att sträcka sig ända till Hvita
hafvet, medan Ryssland utestängdes från Östersjön; mötte ej ombud i Viborg
från hela ryska riket, utan endast från Novgorod, skulle nu som förr föreslås
en sådan förening med Sverige som Litauens med Polen. När de ryska
sändebuden emellertid visade allt större tvetydighet, behandlades de till hälften
som fångar, och på hösten skref konungen till sina fullmäktige, att när
krigsfolket blifvit samladt, ville han ej längre låta »draga sig vid näsan», utan veta,
om det skulle vara fiendskap eller vänskap mellan Sverige och Ryssland.
 |
| 22. Polska krigare vid början af 1600-talet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
