Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jemte Luther är Gustaf Adolf denna stams enda verkligt folkliga gestalt;
begges minnen förena ännu de skilda grenarna.
Konungen hade kunnat taga staden med stormande hand, så svag fann han
dess befästning, men hans hjerta ömmade för borgerskapet; hvad han begärde,
rar endast qvarter för sitt folk. Härom) ville han underhandla, men med
hertigen sjelf, ty med sin like förhandlar man ej genom tolk, voro hans ord
till Stettins kommendant, öfverste Damitz, då denne, som först hotat gifva eld,
kommit ut till svenska lägret med de andra. Det hjelpte ej; äfven hertig
Bogislav i egen person måste göra färden dit ut. Han kom i bärstol,
om-gifven af all den vanliga tyska fursteståten. Lifkompaniet slöt en krets kring
de båda furstarne vid denna underhandling under fri himmel. Annu en gång
bad hertigen om neutralitet; ännu en gång framstälde konungen sina afsigter.
»Na i Guds namn då!» — sade till slut Bogislav och lät öppna sin
hufvud-stads portar för den svenska hären. Man berättar, att han, öfverväldigad af första
intrycket, bedt
konungen vara en
fader för sig. »Nej,
skall konungen
haf-va svarat, låt mig
hellre fa vara eders
höghets son.» Han
tänkte kanske på
det rika arfvet efter
den barnlöse
Bogislav och såg sig
gerna i den
bran-denburgske kurfurstens, sin
svågers, ställe; i kraft af arfföreningen mellan furstehusen var nämligen Georg
Wilhelm Pommerns presumtive arfving.
Den förste bundsförvandten var sålunda vunnen; i en forbundshandling,
som först senare blef utarbetad, bestämdes vilkoren. Gustaf Adolf åtog sig
Pommerns befrielse och gjorde sig i ersättning deremot till landets oinskränkte
krigsherre med rätt till krigsgärder, förrådshus och värfningar; uteslutande
ledningen af kriget — directorium belli — förbehöll han åt sig i detta olika
försvarsförbund, som ungefar blef mönstret för alla de förbund, han sedan
afslöt med de tyska furstarne. — Inom kort blef under Gustaf Adolfs ledning
Stett i n förvandladt till en fast operationsbas för vidare företag, en vapenplats
af första rang, som efter tidens förhållanden kunde anses ointaglig, på ena
sidan försvarad af Oder och moras, på den andra af ett befäst läger en
ljerde-dels mil i omkrets med en kedja af utanverk och skansar. Borgare och
soldater hade tillsammans fredligt arbetat derpå, ett hittills osedt skådespel.
Det första målet var vunnet och utan blodsutgjutelse, mera med moraliska än
med krigiska medel; det nästa var nu ått jaga de kejserlige ur landet.
99. Stettin i Pommern på 1630-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
