Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristina och hennes hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristina och hennes hof.
Drottningens personlighet. — Flirslag till hennes fdrmälning. — Kristinas förbiilande till Axel
Oxea-:fitjerna. — Hennes gunstlingar. — Främlingar vid hofret.
Kristinas myndighetsförklaring hade redan under kriget visat sig vara
annat än en form. Med ifver deltog hon från första stunden i ärendenas
behandling och utöfvade snart ett starkt inflytande derpå. Det var på stora
ting, hon Made att utöfva sin förmåga, och hon ådagalade dervid mera
skarpsinne och sjelfständighet, än som kanske mången fann önskligt. Både vid
valet af befälhafvare och i afseende på freden hade hon haft sin egen
mening. De åldriga rådsherrarne föllo undan för den unga, snillrika
drottningen, som ofta visste att trots deras motstånd drifva sin vilja igenom.
Detta var en följd ej blott af den stora vördnad, man hyste för Gustaf
Adolfs dotter, utan äfven af hennes personliga öfverlägsenhet. Kristina
var född och uppfödd att herska. I mycket liknade hon sin fader. Det var
oj nog dermed, att dragen starkt påminde om honom: det blonda håret, som
omgaf den höga pannan, de stora, eldiga ögonen, den bugtiga näsan — allt
var gustavianskt. Äfven många af hans själsegenskaper hade hon ärft. Hans
snille och kraft, hans sinne för vetenskap och konst, hans vältalighet
återfinna vi i oförminskad grad hos dottern. Men med denna lysande begåfning
egde hon karaktersfel, som ofta nog stälde de stora egenskaperna i skuggan.
Med all sin moders nyckfullhet och obeständighet förenade hon ett häftigt
lynne och ett kallt hjerta. Äregirigheten var hennes största lidelse; sjelfvisk
och stolt, sökte hon aldrig en sann vän, endast gunstlingar, dem hon snart
öfvergaf för att välja nya.
Af naturen alltså en underbar sammansättning af goda och dåliga
egenskaper, fick Kristina en uppfostran, som uteslutande afsåg att utbilda henne
till drottning. Hennes rika anlag utbildades under ledning af utmärkta
lärare. Johannes Matthiæ, den milde forskaren, som visste tillvinna sig sin
höga lärjunges förtroende, undervisade henne i teologien och latinet, Axel
Oxenstjerna sjelf i statssaker. Med ett förvånande minne, snabb uppfattning
och en liflig håg att läsa utvecklade hon sig hastigt. Hennes vetgirighet
kände inga gränser; äfven de grekiska författarne studerade hon; astronomi
och matematik utgjorde hennes nöje. I allt sitt görande och låtande visade
hon ett manligt väsen, så att rikskansleren 1641 förklarade, »att hennes
majestät icke är som en qvinsperson, utan behjertad och af ett godt förstånd, si
att om h. m. icke blir korrumperad, iuger hon nu godt hopp om sig». Tidigt
började hon mottaga utländska sändebud, och endast 15 år gammal bivistade
hon första gången rådets sammankomster.
Pfalzgrefvinnan Katarina, i livars vård Kristina ända till denna
furstinnas död 1638 varit anförtrodd, var en förträfflig q vinna. Icke dess mindre
synes vistelsen i pfalzgrefvens hus i flere afseenden mindre fördelaktigt ba
inverkat på hennes utveckling. Den spänning, som rådde mellan hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
