Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— För er välgång kan jag ej åkalla
gudarne, — sade han, — ty j tron icke på dem;
men jag har nyss hört min dotter sjunga om
den strålande Freja och sett Rolfs hjerta
brinna vid den herrliga sången: således tron j då
på henne, hvilkens välde också varar till
tidernas slut. Må hon, den mäktiga, lägga sitt skydd
till den välsignelse jag såsom fader gifver er!
Kettilstad, min goda gård, tagen i arf efter mig
och sitten der så lyckliga som jag har varit!...
Nu är solen bergad, natten stundar, och huru
länge denna dagarnes skymning varar, det veta
endast de höge gudarne. Jag går in i min hög
för att bida en ny morgon. Der låte man mig
ostörd hvila. Skulle jag än öfverlefva mina
gudars fall, så ser jag det icke, och vet det
icke heller. De bo ändock med mig i högen.
Det är det nya templet jag rest åt Thor. Hos
honom vill jag stanna, om jag ock skulle blifva
hans sista dyrkare i Norden. Men, Hildur, om
du i midnattstimmen ser en gestalt sitta på
högen, så är det min ande som följer stjernorna
på deras banor, täljer nattens stunder och
lyssnar till tidernas gång öfver jorden; det är min
ande som välsignar dig. Nu farväl! — tillade
han och släppte de ungas händer. — Och
farväl, j alle som följt mig, — sade han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
