Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan som en källare under jorden, med ett litet fönsterhål högst upp
under hvalfvet, där han under hela två åren själf måste hålla sig med
ved af 12 öre kmts underhåll om dagen. Ar 1755 föll han i värsta
slaget af friselfeber, som jämte andra plågor haft med sig ett
förskräckligen omåttligt svettande, hvaraf fast många svårigheter förorsakats med
klädtorkning och kläders anskaffande för de dagliga många ombytenas
skull. Dessa sista åtta åren har han ej kunnat hjälpa sig själf; men
ingen handräckning har varit att få ens för betalning. När han kunnat
få någon hjälp, har han under tiden 12—20 veckor i sänder måst
betala 3—4 dir kmt i veckan för endast skötseln, hvaremot han i
underhåll åtnjutit allenast 2 dir 20 öre kmt i veckan. Och änskönt, säger
han, konsistorium om detta mitt usla tillstånd redan för två år sedan
bekommit underrättelse, så har dock allt härtills ingen ändring häruti
blifvit gjord. »Jag tviflar», utbrister han, »att förnuftiga hedningar skulle
handla så obarmhärtigt emot oskäliga kreatur!» Nu beder han
hof-rätten bringa hans sak till skyndsamt och högrättvist slut.1
Från ett landsortsfängelse linnes en likartad belysning af denna
tids vidunderliga förmåga att i kristligt intresse handla okristligt. Bland
riksarkivets handlingar finnas tvenne skrifvelser af den 14 maj 1723 och
den 17 juli 1727 från den i Ulstadii rättegång inblandade åbomagistern
Petter Henriksson Schäfer, som efter återkallande af sina villfarelser
1692 frigifvits och sedan han från vidsträckta utländska resor af
samvetskval drifvits hem samt återupptagit sina återkallade meningar, 1707
å nyo fängslats och 1709 lifdömts, ehuru dödsdomen ej verkställdes. Han
insattes i stället i Gäfle slottshäkte, möjligen i hopp att hans broder,
prosten Johan Schäfer i Gäfle, så skulle blifva i tillfälle att föra honom
till rätta. I förberörda bref meddelar han, att han, som sedan
sist-sagda år suttit i Gäfle slott »såsom samvetsfånge och i andanom bunden»,
vore nu 65 år gammal med en mörk syn och platt tandlös; hade
förut haft större frihet och fatt själf gå ned i staden att köpa sig
bröd, men sedan 1721 hade han varit alldeles inspärrad, enär han icke
förmått gifva fångvaktaren penningar. Denne hade däraf uppretats emot
honom och låtit honom sedan på alla sätt umgälla det. Af ett så hårdt
inspärrande och däraf vållad vanskötsel hade den ena sjukdomen efter
den andra åkommit honom; han hade lidit af skörbjugg, bröstverk,
and-täppa, hosta och maktlöshet, mistat sina tänder, fatt mörk syn och
rosen, åtskilliga gånger bensvullnader, styng och värk, hvilka lidanden
han ej fått i tid mota, mindre afhjälpa. Utan kronans kost, endast i
förtröstan på den högstes försorg, har han lefvat i fängelset. Men nu
finge han ej ens för lega någon mat. »Jag har», klagar han, »nu för
tiden ingen, som hjälper mig, utan Gud allena.» En båtsmanshustru
hade han dock med möda fått, som dagligen hämtade honom bröd och
dricka, hvilket varit hans matreda i sju veckor.
Den 28 febr. 1728 underrättade landshöfdingen i Gäfle, grefve C. G.
Bielke regeringen om den därstädes inträffade slottsbranden, därvid äfven
1 Konsistorium, som hördes öfver ansökningen och lärer hafva glömt bort den
olycklige mannen, utlät sig nu, att då det förnam hurusom Oman vore stilla och
saktmodig i samtal, trodde det, att Ö. skulle kunna på försök (!) utsläppas. Så skedde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
