Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria / 327 (1895) Author: Sigfrid Wieselgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VI.

Den fångvårdsreform, Gustaf IY Adolf påbörjat, hade, såsom visats,
icke åstadkommit synnerligen stora praktiska resultat. Efter hans
af-sättning dröjde det heller icke länge, förrän frågan å nyo bragtes å
bane. Den 27 juli 1809 väckte C. G. Kröningsvärd å riddarhuset en
motion, hvarigenom han ville fästa ståndets uppmärksamhet å
beskaffenheten af rikets allmänna fängelser; åberopande von Schulzenheims tio
år förut gjorda uttalanden och med stöd af erfarenheter från egen
domareverksamhet uppfriskar han färgerna i den förres målning och
bifogar ett »förslag för inrättningen af nya allmänna fängelser», därvid
tillkännagifvande, att »flera delar» af förslaget voro Schulzenheims verk.
Framhäfvande verkningarna af »utdunstningen» ifrån kalla och fuktiga
fängelsemurar, rummens instängda »pestialiska» luft, fångarnes brist på
tillräckligt och tjänligt lifsuppehälle, deras beroende af en torftig och
därför lätt vinningslysten vaktbetjäning, »öfverflödet af plågande
centners-tunga fjättrar» och den tvungna sammanlefnaden med fångar af alla slag,
de värsta missdådare, lösdrifvare och bysatta, män och kvinnor, gamla
och unga med hvarandra sammanförda, betonar han särskildt, att dessa
fångars ohyggliga öde äfven delas af rannsakningsfångar, hvilka kunna
vara och äfven stundom äro oskyldiga, ehuru detta först efter
långvarig undersökning bJifvit ådagalagdt. Hvad som framdrifvit hans
åtgärd i saken förstår man fullkomligt väl, då han i sagda afseende
om-förmäler, att han själf såsom domare måst »fria en olycklig, hvilken,
misstänkt att hafva på ett eller annat sätt ur vägen röjt en verkligen
saknad och oaktadt allmänna efterlysningar ännu i denna stund hvarken
död eller lefvande återfunnen tjänstekamrat, häktats och först efter fem
månaders vistande tillsammans med tjufvar och skälmar i Upsala läns
rysliga slottsliäkte utgick därifrån med alla sakkännares grundade
öfver-tygelse att hafva oförtjänt varit offer för en oupplyst och illa
organiserad polismakts arbiträra välde, men beklagligen förutan en med sin
vanära, misshandling och genom en längre .sjukdom utståndna lidande
jämförlig upprättelse.» Det väntade inkastet om landets medellöshet,
bemöter han med erinran om lämpligheten af förslagets genomförande
så småningom med t. ex. ett länsfängelse hvartannat eller hvart tredje
år; och han frågar om i en tid, »då man så ofta sett, att kostnaden
ej afskräckt eller hindrat uppresandet af tempel för lyxen och fåfängan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>